RedWine

Bara dem och deras misstag

Del.1

Hon var alltid den som var sen. Hennes förnäma uppväxt och föräldrarnas syn på samhället hade orsakat detta. Att hennes mor hade lärt henne att "göra entré" som skulle få henne att bli mäktig hade fått henne blind för något annat. Hennes långa kropp och vilda hår spelade på att hon ville ha spänning i livet och nu såg hon honom. Han stod med ryggen mot henne. Hon slängde sig om honom och lade sina händer över hans ögon. Älskling mumlade han medan den där lite skrovliga rösten. Hon älskade det och fnittrade flickigt som hennes mor också hade lärt henne. "Alla män faller för det. Dom känner sig mäktiga." Hade modern sagt. Han vände sig om och lyfte upp henne. Gav henne en kyss och tittade djupt in i hennes ögon. Han satte ner henne utan att släppa hennes blick. "Jag har någonting till dig." sa han ömt. Han stack en ask i hennes hand. Den sträva sammeten rispade mjukt mot hennes fingrar. Hon tittade ner på den, tog försiktigt tag i locket och lyfte upp det. Det var alldeles tyst, den vita snön singlade ner och människorna långt borta gick hand i hand mot de upplysta restauranger och biografer som kantade stadens kullerstensgator. Där var det, det tunna silverhalsbandet med den lilla diamanten. Dom hade sett det när de varit i en antikaffär. Han tog ur den ur asken och lyfte upp hennes långa hår för att sätta den runt hennes seniga hals. Det svala silvret fick henne att rysa och det bildades gåshud på hennes armar. Hon kände på det där de vilade bredvid hennes tydliga nyckelben. Han vände henne mot sig, viskade att hon var vacker.      

Del.2

Mannen låg där fridfullt. Den stubbiga käken gneds mot sidenöverkastet och den breda ryggen speglade just hur han var: beskyddande, äventyrlig och självsäker. Precis så som överklassen formade sina pojkar till män. De mörka ögonen gled sakta upp. Dom såg på varandra. Hon låg lutad över honom och den lilla diamanten på halsbandet dinglade fram och tillbaka samtidigt som den fångade vintermorgonens första solstrålar. Igår hade mannen sagt att det lilla smycket var vackert på henne. Det tyckte hon med och hon hade svarat med en kyss på de lätt spruckna läpparna.

Del.3

Klockan var mycket men denna gången var det hon som väntade på honom. Det var inte likt honom att vara sen, inte alls likt. Han var ju punktlig och beskyddande och detta var något som han visade genom att komma i tid även om han visste att hon alltid var sen. Hennes hand rörde vid smycket och de beniga fingrarna nuddade den slipade ytan. Hon tittade upp och där kom han. Han var klädd i en prydlig kostym, den som hon hade valt åt honom. Visade det pressade fabrikatet hennes kontrollbehov? Hon tog tag om det blanka klänningstyget, lyfte det och gick bestämt emot honom. "Var har du varit, vi är väldigt sena och jag uppskattar inte att stå och vänta på dig eller att frysa." Vräkte hon ur sig när han var tillräckligt nära. Han var tyst, bara tog hennes hand och kysste henne på pannan.

Del.4

Hon var lycklig, champagnen hade fått henne att kuttra av välbehag. Mannen kysste henne, lyfte upp henne och pressade upp henne mot väggen. Hennes ena sko föll av och hennes hud krusade sig av upphetsning. Mannens grova hand grep tag i hennes hår och hon kved, men inte av smärta. De snurrade runt, snubblade, ramlade och låg plötsligt på golvet. Tyger från kläder och lakan omslöt dem. Hon försvann, var utom kontroll, utom medvetande.

En dörr flög upp, smäll, hon vände sig. Där stod Han, hon tittade åt sidan, där låg Mannen. Hon kom snabbt på fötter, Hans blick var skrämmande tom. Detta var inte det som skulle hände, han skulle inte träffa mannen och absolut inte såhär. Med ett lakan som skydd för sin bara hud stapplade hon framåt några steg mot honom, han vände och gick. Mannens ansiktsuttryck var likgiltigt där han låg. Hon drog lakanet runt sig likt en handduk efter en dusch. Hennes bara fötter hann knappt nudda det mörka trägolvet när hon sprang. Hon såg honom, ropade hans namn. Hon hann fram till honom men hennes mun var som fylld av klister, hon bara stod där med sin blick djupt in i hans. "Hade vi verkligen sådana problem?" sa han till slut uppgivet. Hon sänkte blicken och skakade långsamt på huvudet. "Förlåt." Var de enda kvävda ljud hon fick fram. "Så detta är slutet." Han såg sårad ut. "Vad ifall jag hade kysst dig, då och nu?" Hon tittade upp igen. "En kyss säger allt och inget." Han vände och gick och länge stod hon och såg honom försvinna in i den vackra staden som gnistrade av den glädje som inte fanns i hennes liv.



Bacause we can. // RedWine

Jag är medveten om att jag inte har skrivit till er men nog kommer det att komma. Jag har en novell och ett reportage på gång som ni kommer få läsa inom kort. Båda är på samma tema och detta är ingen slump. Blev fascinerad över detta ämne och valde då att skriva om det i ett reportage och valde sedan på också att använda det i novellen. Blir ni nyfikna?! Vänta och se. Novellen kommer komma först.

Jag måste även sprida lite reklam, lite reklam om en annan blogg, lmgossip.webblogg.se kolla in den och se vad ni tycker.

Sedan vill jag säga att ni får gärna komma med önskemål om vad jag ska skriva eller vara kommentarer om olika saker i livet och vårat samhälle så ska jag se om jag kan få fram någonting roligt utifrån det. Det är ni som bestämmer. Allt är välkommet även skvaller. (Kanske blir nya LMgossip, IMJ. De får vi inte hoppas. Tss.)

The perfect man.

Blir vi inte glada när Han tar med oss på bio och Liseberg jul. Äter kanderade äpplen med än på en bro full av julbelysning och råkar säga just det vi vill höra.

Fylls vi inte av värme när han tar vår hand för att visa att det är dig han vill ha och blir vi inte lyckliga när han gillar ens vänner eller säger att han älskar att visa dig för sina vänner. Iiii, säger inte mer än så men livet är underbart!
 
Glöm inte helgen nu! Glöm inte att unna er!



Because we can. // RedWine 

Har du tänkt så långt?!
Eller är du för trångsynt...

Kristendomen kan liknas vid kärlek. Du kanske har hört om Gud och du kanske säger att du tror på de. Du tror att det finns en gud. Kanske har du också fått höra om kärleken och du kan säga att du tror på de. Du tror att kärleken finns.

Du kanske till och med har upplevt kärleken. Fått av den när den är som härligast. När du nu tittar tillbaka. Är det skillnad att bara tro på kärleken, att inte ha upplevt den eller ha fått smak på den. Känns det inte lite meningslöst att bara tro på den när du faktiskt kan få uppleva den.

Har du fått uppleva Gud!? Eller tror du bara på honom. Det är en skillnad. Alla kan få möjligheten att uppleva honom om du ropar, letar och bultar med hela ditt hjärta. För det är skillnad att tro och att ha upplevt. Vare sig det handlar om kärlek eller Gud!

Det finns dom som inte har upplevt kärleken och även om dom tror på den är det klart dom kan tvivla. Hur kan jag vara säker på att den finns om jag inte har upplevt den. Folk har ju upplevt den, men inte jag. Hur ska jag då kunna vara helt säker. Dom kanske bara inbillar sig?!

Exakt samma sak är det ju med tron. Tänk på detta! Ta det till dig. Se om detta kan ge nåt till ditt liv.
 

Because We Can. // RedWine

Nu är jag här igen. Förlåt för uppehållet men nu måste jag göra lite uppdateringar. Okej, min långa mörka främling som jag pratade om i förra inlägget är inte längre min. Men jag har en ny. Han är kanske inte lika lång men han är helt underbar & längre än mig, så det räcker.

Nu är det ju höst igen och det är underbart! Jag har aldrig uppskattat hösten innan men nu förstår jag tjusningen. Att ströva runt och se dom gula, röda & gröna löven falla ner på marken framför sig. När man går i stan i en allé med dom gamla vackra byggnaderna runt sig så kan man ju inte låta bli att uppskatta det. Eller va sägs om att ligga i famnen på sin kille och titta ut genom det stora panoramafönstret och bara se höstfärgerna smälta ihop när regnet smattrar ner för rutan.

När man har en ny kille måste jag säga att man är ganska optimistisk utan tvekan. Livet är ju inte så pjåkigt. Men om det skulle shita sig då har jag kommit på något som är ganska avgörande för mig. Livet går inte under om du klantar dig för det finns alltid andra där. Om du känner att hela världen är emot dig så inbillar du dig. Om en människa ogillar dig så gör inte alla det. För alla ser olika på oss. Du upplevs olika av dina grannar, jobbarkompisar, vänner, familj, främlingar och så vidare. Om du gör bort dig för din granne så kommer inte kvinnan på bussen titta ner på dig för det. Hon ser bara det du vill att hon ska se. Vi kan alltid få en ny chans av någon och det är ett faktum.
 Så, ta för dig men ha respekt mot andra.

Because We Can. // RedWine

Det finns filmer som får oss att må bra. Det vet alla och för oss tjejer så är det ofta en salig blandning, men ändå nämner många sådana som ''Djävulen bär Prada'' & ''Sex and tje City''. Dom får oss att kussa av lycka. Det som är mest frustrerande då är när någon kommer och säger att det som händer i filmer inte händer i värkligheten. Det vet vi ju... Eller!? Varför kan inte vi ha det likt en film!? Vad hände med filmen om oss!?

Jag lever i en storsdad ''the girl in the city'' (Det låter ju redan som en film). Jag älskar Ben & Jerrys och äter gärna en halvliter om gången (nog för att jag måste skynda mig till gymmet sedan, imj). Jag struttar runt i stan iförd klackar och det svenska regnet har aldrig stoppar mig. Vad sägs om ett stort golfparaply som tar upp halva gatan. 

Skor kan man aldrig ha för många, eftersom det är dem man går igenom livet i.
Det är min ursäkt till att jag har många skor.

The Long Dark Stranger är numera min och det finns inga moln på den fronten. Han vill till & med ha samma typ av boende som jag, men tyvärr är ju dom där stora, ljusa lägenheterna mitt i stan lite utanför min budget.

Men det stoppar inte mig från att sträcka på min långa och nu solbrända kropp och visa upp kläderna från Los Angeles, Spanien, Ecuador, Australien ect. Som jag har köopt på mina resor.

Är det inte underbart hur trevligt och lyxigt ens liv låter när man väljer rätt ord. Tänk att alla kan göra detta, folk är bara mer eller mindre duktiga på att betona det bra i sina liv.

Hoppas att du betonar det och lever som du vill i din fil... Ditt liv!



Because We Can. // RedWine